Stora Pölsans Dykarklubb (StPDK) bildades 2002 av ett antal vrakintresserade dykare utbildade inom avancerad dykning. Då i stort sett samtliga vrak på västkusten ligger ute på öppet hav så var det mycket svårt att som enskild dykare ta sig ut till dessa eftersom inga kommersiella dykcenter kör några utfärder dit. Enda lösningen blev sålunda att organisera sig i en klubb och ordna verksamheten själva. Snart upptäcktes även andra fördelar med att bedriva avancerad dykning i klubbform, såsom tex. gasfyllning, utrustningsinköp etc.
Klubben växte snart och har idag drygt 80 medlemmar från Göteborgsområdet, men även från övriga landet.
Klubbens huvudsakliga verksamhet och syfte är att främja medlemmarnas möjlighet att genomföra vrakdykning i och utanför Göteborgs skärgård. Grundtanken med klubben är att organisera dykning på annars svårtillgängliga vrak med god säkerhet och med ett minimum av administrativt arbete. Det senare innebär att vi försöker vara så informella som möjligt och inte krångla till det i onödan. Vi är en klubb som är inriktad på dykning, inte styrelsemöten och kommittéer.
Merparten av klubbens utfärder sker från Öckerö med dykbåten Kongo. Båten drivs av klubbmedlemmar i en ekonomisk förening.
Vadå, vilken pölsa?
Stora Pölsan är den ö och fyr som är sista kontakten med land när vi stävar ut på västerhavet för att göra vrakdyk. Fyren från 1934 är ett nästan 10 meter högt torn i havsbandet mellan Vinga och Hätteberget.
Namnet blev riksbekant 1943 när ubåten Ulven försvann i ett av de minfält som skänkt oss några av våra dykmål. Sökandet efter Ulven pågick i flera dagar och blev en riksangelägenhet och ubåtsräddningspiketen sysselsatte som mest ca 1500 man och ca 80 fartyg och båtar. Ubåten bärgades efter några månader och samtliga ombord befanns omkomna. Bestättningen begravdes på Nya Varvets Kyrkogård där man fortfarande kan se den stora minnesstenen.